När påsk går mot sitt slut
Annandag påsk och jag har börjat arbetsveckan på tåget mot Stockholm. Det blir några dagar på resande fot och det känns spännande och roligt.
Jag har fått en väldigt fin påsk Jag har vilat, ätit och skrattat. Vi har firat påsk i flera dagar, först bara jag och mannenimittliv och sen med hela familjen hemma på gården. Mamma hade förberett så mycket god mat och innan vi åkte därifrån idag bjöds det buffébord till lunch. Så efter den lunchen är jag helt mätt på allt gott. Jag har spanat in mammas odlingar och växthus, det är ett stort arbete som hon lägger ner på sina olika typer av bäddar och alla småsmå plantbebisar. Våren och påsken är en härlig tid, vi har klarat oss igenom den mörka hösten och vintern, vi har klarat av kylan och äntligen så står vi här med allt härligt framför oss. Den långa ljusa årstiden och alla härliga lediga dagar.
Just nu är på så många sätt det bästa, när man vet att man har allt det häriga kvar, det är nästan bättre än att vara i det.
Måste bara dokumentera den klump i halsen som jag fick när vi på hemvägen åkte förbi min mormors hus och Alice frågade "bor din mormor kvar där?". Det blev sorgligt att få frågan, efter alla år som hon varit borta. Det blev som att jag hann tänka "ja, där är hon, vi har ju bara glömt att hälsa på henne". Men vi har ju inte glömt bort henne, hon lever ju inte längre och har inte gjort det på väldigt många år. Det bor ju en ny liten familj i hennes hus (som har tagit väl hand om det).
Påsken handlar väl egentligen lite om döden och återuppståndelsen i någon ordning, och för en väldigt väldigt kort stund så var min mormor återuppstånden och fanns någonstans för lilla Alice. Och för mig.
<3