När man tittar på 2016
Skriv inläggstext
Blir lite knäpp när jag tittar på alla bilder från 2016. Året då jag blev en marathonlöpare. Jag förstår det nästan inte själv. Men när jag ser bilderna så förstår jag. Tack vare alla mina människor och tack vare att jag valde bort de som blev negativ barlast. Man kan springa marathon med nästan vilken övervikt som helst, men det går inte att kånka på negativ energi i 42 km.
Människorna på bilderna är såna som gör det lättare, när jag tänker på dom blir jag glad och känner mig stark. Dom får mig att längta så mycket till nästa år. 2017.
Undrar om jag bestämmer mig för att springa ultravasan, och 50 km trail run i februari på höga kusten? Det pirrar härligt i magen och känns omöjligt, så, det måste jag nog göra.
Sen ska jag springa Munkatrailen, Vårruset, Sthlm Marathon, Tjejmilen,och Irontrail
Fast över alla dom här drömmarna, överst på min önskelista för 2017, står att få springa Göteborgsvarvet tillsammans med syskonen.
❤️