När man vill ha riktighet
Det är höst nu. Höst såinibomben. Allt går plötsligt lite långsammare, träningen är borttagen från schemat och det blir bara pass som jag verkligen känner för. Jag äter varm mat med mycket kryddor och smaker och bakar mjukt bröd och mumsar ostmackor till frukost. Kroppen vilar, för den har varit så bra i år. Den har varit helt fantastisk och nu är tid att låta den få uppskattning. I januari börjar jag om igen, med lite mer erfarenhet och med ett något tuffare schema och då ska alla småskador vara utläkta och kroppen uppvilad.
Istället så har hjärnan fått små utmaningar, jag tränar den på koncentration. Se en film utan att surfa samtidigt, läsa klart tidningsartiklar utan att pausa för att kontrollera sociala medier, prata samtal klart med mobilen undanlagd. Det är härligt. Härligt när man minns vad man läst, sett eller hört. Skönt när man förstår vad människan mittemot sagt utan att man måste säga "va?" 14 gånger för att man uppenbarligen är mer intresserad av de 400 fejkvänner man har på nätet än den riktiga som står framför.
Jag är dödens trött på multitasking och sociala medier som får stjäla tid från sånt som är roligt på riktigt. Som att få skriva ett riktigt långt blogginlägg. Allting blir ju till slut bara brus. Socialt-jävla-media-brus som suddar ut det viktiga och riktiga.
Så nu tränar jag på att stänga av bruset, iallafall korta stunder, för tystnad eller för verklighet.
❤️