När livet är som det är
Alice säng är bäddad och tom. Det symboliserar nog den största tomheten i varannanveckalivet. För som mamma finns det ju en stund på dagen som delar hjärtat i två bitar, en del som tycker det är skönt att barnen äntligen somnat och delen som längtar tills dom ska öppna sina ögon och vakna igen.
När trötta små kalufser vilar på kudden, då är det lycka och vemod på samma gång. Gjorde jag nog som mamma idag? Var jag mitt allra bästa? Kommer dom minnas mig som världens bästa mamma fast jag inte alltid är det? Vet dom att jag älskar dom så mycket som dom aldrig kan förstå?
Och det är vemodigt, men att ha tomma små sängar är värre. Särskilt när man har måndag och känner sig trött i själ och kropp.
Sånt är det, livet.
❤️