När man springer ett maraton

 
För en vecka sen sprang jag mitt första Stockholm Maraton.
 
Det var 42 195 fantastiska metrar i en sommarsolig huvudstad. Jag har lite svårt att förstå att jag gjorde det, att jag har tränat målmedvetet mot detta i 6 månader och sedan genomfört det. Kroppen har återhämtat sig fint och jag har redan hunnit vara ute på två mindre rundor med en riktigt bra känsla. Benen känns ok, knän och fotleder känns stabila och den enda blåsan som jag fick under foten har läkt ihop. På måndag har jag haft min vilovecka och mitt nya träningsschema inför höstens lopp börjar.
 
Och trots att det bara gått en vecka, så längtar jag efter att springa maraton igen.
 
1 kommentar