När det kommer tillbaka
Igår stod det 13 km på schemat, härliga kalla och mörka kilometrar. Men det känns i kroppen och huvudet att jag är starkare än förra året. Jag är mer utvilad och mer redo för träningen. Det är häftigt. Jag känner att jag fungerar bättre, änsålänge. Minns att förra året, mot slutet av schemaperioden orkade jag nästan inte träffa människor som inte bara ville prata löpning. Tror det kanske blir lite så när man verkligen måste koncentrera sig... eller iallafalall blev det så för mig.
Jag ville helst isolera mig från alla tankar och ämnen som inte rörde löpning i någon form.
Under passet igår fick jag en härlig runners high där i halkan, det är amazing att man kan känna sig som starkast mot slutet av passet. Löpningen är lite tung den här årstiden, men den är också lycka.
Nu, back to team internet, jobb å jobb.
❤